Nu har vi varit ute på den mongoliska stäppen i tre dagar. Vi gav oss iväg på morgonen den 18:e med en liten buss. Resan till campet tog mer än 4 timmar var av 2 var på uppkörda grusvägar mitt ute på stäppen. Stäpplandskapet var mycket vackert och mer kuperat än vad jag väntat mig med höga gräsbeklädda berg. På vissa bergsluttningar växte det fläckvis barrträd, och över allt såg man fritt springande hästar och andra boskapsdjur som vallades av beridna unga mongoliska pojkar. Vi såg en örn. På färden passerade vi några monument i form av stolpar beklädda med färgglada flaggor som fladdrade i vinden. Monumenten var mycket lika de de budistiska monument med böneflaggor som används i Nepal, och vid varje sådant monument tutade chauffören. När vi kom fram möttes vi av campets värdinna, en ung mongolisk flicka i vackra traditionella kläder. Väskorna slängdes upp på en vagn som drogs av en yak, och vi visades till yortorna (mongoliska tält) där vi skulle bo. Vi bjöds sedan på lunch i den större resturangyortan. Det bjöds på en soppa av köttbuljong och sedan kött och kål. Efter maten fick man tid åt att fascineras över landskapet, och fota lite. Landskapet är helt fantastiskt. Åt alla håll ser man otroligt långt, och allt är grönt. Några kilometer bort ser man en flock hästar, lite längre bort en flock får, som bruna fläckar på det gröna landskapet. Campets hästmästare tog lite senare fram en pilbåge och vi fick prova skjuta pil. sedan tog vi det lungt och satt och spelade lite charango tills middagen. Middagen var först grönsaker till förrätt och efter det en talrik kött med nudlar. Mycket gott. Sedan var det fortsatt charangospel och lite schack. Just som vi höll på att spela kvällens sista parti schack så blev det ett jäkla liv. En av yortorna hade börjat brinna. Och vi rusade för att få tag på vatten för att släcka elden. Hysteri, men allt gick bra. Det var en handduk som hade legat mot skorstenen som hade fattat eld. Det var några turister som bodde i yortan som hade lagt den där för att täta när det hade regnat tidigare och sedan glömt ta av den när dom började elda. Som tur var han dom släcka elden innan den hade spridit sig till själva tältet. Efter det gick vi och sov för att vara utvilade inför nästa dags ridtur.
Vi vaknade klockan 9 nästa morgon. Vi åt frukost och klockan 10 bar det av. Vi blev tilldelade varsin häst, alla med sina egna egenheter. Jag fick en brun häst som muttrade, Tor fick en som stack iväg vid varje chans, Mossans häst tuggade Christians i svansen hela tiden, och Chrissians gjorde precis som den ville med Chrissian på ropandes drrrr (komadot för stanna).
Det bar av över stäppen. Första biten blev vi ledda av våra två guider men efter en liten stund fick vi rida själva. Det mongoliska stäpplandskapet sträckte sig åt alla håll, med sina gröna berg med skogiga sluttningar och man såg många små djur efter vägen. Jordekorrar, fåglar, boskapsdjur. Efter ett tag började vi rida upp för ett av bergen. Vid krönet steg vi av våra hästar för att leda dem ner för den steniga branta backen på andra sidan. En örn satt på en klippa bara 40 meter ifrån oss, och när den såg oss så bredde den ut sina vingar och lyfte. Det var en fantastiskt syn.
På andra sidan krönet fans det ett vattendrag. Vi red dit och hästarna fick vatten. Sedan red vi vidare en bit till innan vi tog lunch. Lunchen åts och sedan tog vi en paus och vilade. Våra guider bredde ut sig på marken och vi gjorde likadant. Liggandes på rygg på gräset tittandes upp i skyn, med ljudet från hästarna I bakgrunden kunde man förstå tjusningen med ett liv på stäppen. Över himmeln drog det in några mörkare moln och det hördes en åskknall en bit bort. Då blev det fart på våra guider och vi började bege oss hemåt. Vi tog en annan väg hem och vi fick galoppera för att hinna före åskvädret igenom bergspasset. Vi hade precis passerat krönet när regnet hann ifatt oss. Vi red vidare och ovädret drog förbi. Sedan blev det soligt igen och kläderna fick chansen att torka på vägen hem. Väl hemma satt vi av hästarna och gick något stelbent till yurtorna och vilade. Sedan åt vi middag, och efter det spelade vi lite charango och sjöng. Campets hästmästare kom och knackade på när vi satt och spelade så vi bjöd in honom på lite sång och musik. Sedan berättade han lite om Mongoliet och visade lite mongolisk musik på sin gigantiska smartphone.
Vi sov och vaknade nästa morgon. Vi åt frukost och sedan tackade vi så mycket innan vi gav oss av tillbaks mot Ulaanbatar.
